År 1676 slogs det första ankaret i Söderfors. 2026 fyller bruket 350 år — och till skillnad från de flesta av norra Upplands vallonbruk står det fortfarande och arbetar. Det här är den korta versionen av en lång historia: forsen, ankaren, parken, stålet och människorna som blev kvar.
1600-talet — ankaren till flottan
Bergmästaren Claes Depken hade vid Älvkarleby kommit på hur ankare kunde smidas med vattenhammare i stället för för hand med släggor. Han behövde en fors som orkade driva hammaren året om. Den 29 april 1676 utfärdade Kungl. Maj:t privilegiebrevet som lät Claes Depken Anckarström bygga ett ankarverk vid Söderfors — på platsen där Erasteel ligger vid Storgatan idag. Ankaren gick till örlogsflottan — det var därför bruket fanns, och Depken adlades så småningom till Anckarström.
1685 gick bruket, efter åtskilliga tvister, över till Johan Leijoncrona vid Untra. Ett bruk som bara smider ankare är beroende av krig, och för att Söderfors skulle klara sig också i fredstid fick det längre fram rätt att tillverka stångjärn. Där börjar den andra historien — den om stålet.
1700-talet — Grillarna, parken och templet
1748 köptes Söderfors av Claes Grill, direktör i Ostindiska kompaniet, och hans hustru Anna Johanna Grill. Släkten Grill kom att äga bruket ända till 1907, och det är deras århundrade som fortfarande syns tydligast när man går genom samhället.
Herrgården, byggd omkring 1690, byggdes om i rokoko 1749–56 under Carl Hårlemans ledning och fick då i stort sett det utseende den har än idag. 1752 sattes dagsverkesklockan upp vid Storgatan — den som talade om när arbetsdagen började och slutade. 1776 lät Anna Johanna Grill uppföra Änkehuset nere vid älvstranden, ett hus av slaggsten där änkor efter brukets arbetare, och ensamstående kvinnor med barn, fick bo. Det fyllde den funktionen ända till 1916. Längs gatorna radades de vitputsade smedsbostäderna upp, byggda under senare delen av 1700-talet efter en ny plan för hela bruksområdet.
1784 började Adolf Ulric Grill och hans hustru Anna Johanna Grill anlägga en engelsk park intill bruket, med idéer hämtade från deras resor i England. När missväxten slog till i socknarna i början av 1790-talet drev Grill på arbetet — inte främst för parkens skull, utan för att ge de behövande något att förtjäna sitt bröd på. I folkmun kom den att kallas ”Hedesunda brödkaka”. 1795 restes mitt i parken ett grekiskt tempel med Theseustemplet i Aten som förebild; det stod färdigt 1797 och ger parken sin särprägel än idag. Under samma period, 1789–92, byggdes Söderfors kyrka efter Erik Palmstedts ritningar, sedan den gamla korskyrkan brunnit ner.
1800-talet — från ankare till stål
I början av 1800-talet avskaffades det så kallade Söderforsmonopolet på ankarsmide, och ankartillverkningen avvecklades successivt. Vid seklets slut smiddes bara mindre ankare och draggar. Parallellt växte i stället en modern industri fram med hytta, valsverk, martinverk och stålsmedja. 1872 bildade familjen Grill Söderfors Bruks AB, och två år senare stod bibanan till Orrskog klar — nio kilometer räls som band ihop Söderfors med stambanan mellan Uppsala och Gävle.
1876 fyllde bruket 200 år. Till minne av ankartillverkningen restes då två stora ankare i Engelska parken. De står kvar — Söderfors har firat sig själv förr.
1900-talet — kvalitetsstålet
1907 köpte Stora Kopparbergs Bergslags AB bruket och flyttade sin tillverkning av kvalitetsstål från Domnarvet hit. Det blev Söderfors specialitet: rostfritt stål, snabbstål och hårdmetall — produkter där det inte räcker att kunna göra mycket, man måste kunna göra det exakt. Sedan följde ägarbytenas århundrade: Uddeholm 1976, Kloster Speedsteel 1982, Erasteel Kloster 1992, och i mitten av 1990-talet såldes Östra Verken vidare till det som idag är Alleima Söderfors.
1973 gick Söderfors landskommun upp i Tierps kommun. 1985 byggnadsminnesförklarades stora delar av det då 300 år gamla järnbruket — vid den tidpunkten Sveriges största byggnadsminne. Änkehuset följde 1995 och Engelska parken 1998. Under samma period tystnade järnvägen: persontrafiken lades ned 1962, godset 1989, och rälsen revs upp 1993. Stationshuset står kvar och är idag restaurang.
Idag — bruket arbetar fortfarande
Söderfors bruk är ett av många vallonbruk i norra Uppland, men det enda som fortfarande är verksamt i större omfattning. Det är den egentliga poängen med 350-årsjubileet: det här är inget museum över något som tagit slut. Stålet tillverkas här nu, i år.
Orten har krympt sedan industrisamhällets dagar — från som mest omkring 2 855 invånare 1970 till 1 646 vid slutet av 2023. Men bruksgatan ligger kvar med sina smedsbostäder, herrgården från 1690 tar emot gäster som hotell och restaurang, templet står i parken, och hembygdsföreningen håller Änkehuset och Gammelgården öppna. 350 år är lång tid för en plats att hålla ihop. Söderfors har gjort det.
Fira med oss på Söderforsdagen
Lördagen den 5 september 2026 samlas lokala företag, föreningar och hobbyverksamheter på Bruksvallen mellan klockan 13 och 16. I år har dagen en extra historisk tyngd — det är 350-åringen som firas.
Jubileumsaffischen
Till 350-årsjubileet har Aakerman Media formgivit en affisch som samlar bygden i en bild: älven som rinner genom orten, bruket med sina skorstenar, kyrkan, det grekiska templet uppe på höjden och husen längs vattnet. Längst ner står namnen på några av de verksamheter som hjälper till att hålla Söderfors levande — Hembygdsföreningen, Rörholmsbadet, Herrgården och den här sajten.
Affischen är jubileumsårets ansikte utåt här på Söderfors.se. Ett 350-årsfirande förtjänar en egen bild — och en plats där det som händer under året samlas och blir kvar.
Se historien på plats
Änkehuset, Engelska parken med det grekiska templet, Ankarsmedjan, Gammelgården, kyrkan och Untraverket — allt går att besöka. Här är hela samlingen av historiska platser i bygden.